Lyktgubbar

Fiktiv bild.

Från min hembygd i Exhult berättas, att det förr i tiden sågs lyktgubbar kring gårdarna.

"Vid denna tid sågo många menniskor s.k. lyktgubbar. De voro vandrande ljus samt flyttade sig från ställe till ställe. Många sågo dylika. En sådan lykta stod om kvällarna å Jonas Svenssons "kruna" och lyste. Man säger att dylika voro avdunstningar ur jorden" Mystika ljussken på sankmarker förklarades som gubbar som var ute och gick. Lyktgubbar kallas också för gastabloss.

Källa
Lars Lundberg, Mormor berättar (Skrivit av John-Emil Johansson, Exhult (1895-1916)
Göingesägner, Per Gustavsson, 2009

Lyktgubbe
Mörka nätter kan man emellanåt skymta ett spökligt ljussken flämta mellan träden. Ljuset kan snabbt ändra form och färg. Det rör sig även mycket oberäkneligt, det kan ila fram som en blixt för att sedan plötsligt stanna upp, byta riktning eller försvinna och dyka upp igen lite längre bort. Oftast ser man bara ljuset men kanske kan man även skymta lyktgubben själv, en lite figur med grå eller gröna kläder.
Lyktgubben tros vara en osalig ande efter en avliden som lurat till sig någon annans mark genom att flytta de råmarken som markerade gränsen mellan två ägor. Som straff får han ingen ro i graven utan döms att i evighet gå längs den rätta ”orätta” markgränsen. Man kan ofta höra gubben gå och mumla ”Här är rätt, här är orätt”, när han flyttar pinnarna som markerar gränsen. Om en människa går efter lyktgubben och flyttar tillbaka de ”orätta” gränsmarkerna till rätt ställe får han frid.
Lyktgubben kan av ren illvilja förvilla folk så att de går vilse. I värsta fall lurar han ut människor i mossor och kärr med sin lykta så att de går ner sig. Men är man vänlig mot lyktgubben kan han också hjälpa bortvillade att hitta hem. Får man hjälp måste man vara hövlig, som i mötet med alla naturväsen, och alltid ge lyktgubben en slant för besväret. Om inte blir han vred och delar ut en rejäl örfil, eller förvrider synen på en så att man aldrig hittar hem även om man bara står en meter från dörren. Vänder man ett klädesplagg på avigan bryts dock förtrollningen.

Källa
Nordiska Väsen, Insamlade-Nedtecknade- Illustrerade av Johan Egerkrans B. Whalströms.

2019-12-08 22:07   Dubbelolle

Det är en spännande historia du berättar, men var är bilden? Med vänlig hälsning, LO

Svar från Knipa 2019-12-08 22:16

Hej!
Tyvärr har jag ingen bild, det är en berättelse för länge sedan. Funderar på att ta en egen bild som visar lite av mystiken.
Med vänlig hälsning Lars-Erik.

2019-12-10 01:51   gorred

Det finns många intressanta berättelser likt denna, särskilt om hur man uppfattade, hanterade och försökte förklara vad som hände i naturen, i den gamla folktron.
Och det vore väl alldeles utmärkt bra och passande att illustrera den här (och andra berättelser) med egna bilder. Det är ju ändå en fotobloggcommunity.
//GöranR